Pontus Wikner

Jag vet inte hur känd Pontus Wikner (1837-1888) är i vår tid. Men på 1800-talet verkar det ha funnits en mindre Wikner-kult. Den sköre, fine idealisten. I min forskning lär han komma med på något hörn som förelöpare till ockultismen. Läser just nu en samling av hans skönlitterära texter. Tre berättelser hittills, den senaste Min moders testamente från 1869. Handlingen förlagd till tidig kristen tid i hellenistisk miljö: Efesus, Alexandria. Stil och innehåll känns starkt påverkade av Viktor Rydberg (Den siste Athenaren från 1859). Den handlar om den sköne unge idealisten Adeimantos som slits mellan ideal och verklighet, mellan nytt och gammalt, mellan mor och far, mellan plikt och val, mellan mor och brud m m. Det slutar med att den lysande lärjungen till Apollonius av Tyana (ca 15-100 e Kr) - den store ockultisten/filosofen - blir förd till den avlidna moderns kristendom. Det som slår mig så här direkt är det starka ockulta inslaget i berättelsen. Tankegångarna skulle passa i vilket Teosofiskt sammanhang som helst 20 eller 30 år senare; han till och med reser till Indien som en Blavatsky för att söka den indiska visdomen ur dess källor.

Jag lär som sagt komma att själv resa med Wikner framöver. Han är intressant för sin egen skull och hans texter väcker många spännande frågor. Det är sådan drivkraft man som forskare vill hitta.

SUMMARY: Idealist author Pontus Wikner (1837-1888) together with for instance Viktor Rydberg (1828-1895), was important for the idealist underpinning of the later interest in occultism in Sweden.