Den liberala teologins ljus

Jag hade verkligen inte väntat det. Att någon skulle gå igång och börja försvara kyrkoreformatorn Martin Luther - av alla människor - med anledning av ett inlägg på Twitter (lättsamt sådant dessutom). Och mot den liberala teologin som blomstrade i Sverige med företrädare som Nils Ignell (1806-1864), Viktor Rydberg (1828-1895) och Pontus Vikner (1837-1888). Vad än Luther var och företrädde under 1500-talet och vad gott han säkert gett många troende kristna i sin troskamp under denna och senare tider, var han också ännu under 1800-talet en levande gestalt i den ortodoxa statskyrkoläran. Och som sådan för många en symbol för andligt förtryck, stillastående och pessimism. 1800-talets religiösa känsla hade behov av något nytt, något dynamiskt och hoppfullt som kunde samspela med den ljusnande framtiden med vetenskap, teknik och ekonomisk tillväxt. Den religiösa liberalismen och teologin svarade just mot detta behov. På sätt och vis är det rätt spännande att de ännu kan skapa reaktion och känslor. Och den energin för jag med mig i min forskning. För där har de en självklar plats som vägröjare för 1800-talets intresse för ockultismen, som är mitt huvudämne. Därom ber jag få återkomma.

PS: Något om litteraturen på området. Den grundläggande framställningen av den religiösa liberalismen i Sverige är förmodligen Edvard Rodhes Den religiösa liberalismen: Nils Ignell, Viktor Rydberg, Pontus Wikner. från 1935. Den har följts upp av Inga Sanner i Att älska sin nästa såsom sig själv: om moraliska utopier under 1800-talet. från 1995. Det är också Sanner som anger Rodhe som den grundläggande studien. Båda visar också på kopplingen mellan den religiösa liberalismen och det ockulta intresset (Teosofi, spiritualism m m).

SUMMARY: The interest and controversy that the liberal theology of 19th century still creates. Its importance as pioneer of the occult revival in Sweden.