"Om lifvet på andra verldsklot"

Under rubriken Blandade ämnen, redogjorde Göteborgs Handels - och Sjöfartstidning den 29 juli 1865 för ett meteoritnedslag vid Orgueil i södra Frankrike året innan. Spår av vatten och organiska ämnen hade hittats på meteoritstenar från nedslaget. Detta var tydligen sensationellt:

"... detta är, strängt taget, första gången som man med full säkerhet fått bevisadt, att vatten och organiska ämnen finnas på andra verldsklot än jorden."

Hur det är och var med den saken lämnar jag därhän, det som intresserar mig mest med den här artikeln är att det är det tidigaste omnämnandet av den franske astronomen Camille Flammarion (1842-1925) som jag kan hitta i Kungliga bibliotekets databas över digitaliserad svensk dagspress. Jag intresserar mig för honom därför att han enligt mitt intryck var en viktig aktör, förmedlare och konstruktör av diskurser - berättelser m m - i återuppväckandet av intresset för ockultismen (spiritism, teosofi, psykisk forskning m m) under 1800-talets senare del.

I den här artikeln presenteras han som en forskare som tillsammans med en annan forskare - Örsted - argumenterade för "mångfalden af bebodda verldar". Meteoritstenarna kunde vara ett stöd för denna hypotes menade GHT. Naturlagarna var desamma överallt i universum. Utifrån det antagandet följde att om liv kunde uppstå på jorden borde det uppstå även på andra världar menade - något förenklat - denna hypotes.

"Ur denna astronomiska synpunkt har frågan blifvit upptagen, behandlad och jakande besvarad af franske astronomen professor Camille Flammarion i ett af honom utgifvet arbete. Det finnes enligt honom icke en enda  astronomisk omständighet, som ger jorden i afseende på beboelighet det ringaste företräde framför andra planeter i vårt solsystem, äfven om de flesta lefvande väsen, som alstras på jorden, icke skulle kunna trifvas annorstädes än i detta sitt eget hem."

I denna artikel nämns dock inget om hans intresse för spiritismen och psykisk forskning. Den bok som omnämns borde dock vara Flammarions La pluralité des mondes habités (1862) där detta intresse tydligt visas. 1866 kom en första svensk utgåva (så långt jag har kunnat finna) på Lars Johan Hiertas förlag. Dagens Nyheter (28 nov 1866) omnämner den i en boknotis:

"Till slut nämna vi, med förbehåll att få återkomma dertill, en, äfven på L. J. Hiertas förlag utkommen bok, egnad att väcka mycken uppmärksamhet. Det är en öfversättning från en fransk skrift, som på originalspråket upplefvat 8 eller 10 upplagor. Den kallas på svenska: Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet, af Camille Flammarion, och är en lärorik framställning af sammanhanget mellan Skapelsens alla skilda delar."

(Det är värt att notera att i samma boknotis nämns en nyutkommen bok om den animala magnetismen.)

Boken annonserades flitigt i dagspressen, men recenserades inte i samma grad. En anmälan från Post- och Inrikes Tidningar (5 dec 1866) antyder att Flammarions intresse sträckte sig längre än till det strikt naturvetenskapliga (som vi definierar det idag):

"Efter en undersökning om menskligheten i verldsalltet och efter en framställning af de olika åsigter om menniskorna på planeterna, som i vetenskapliga romaner sökt göra sig gällande, uppställer förf:n grunddragen af det sköna, sanna och goda, såsom varande allmänna principer, tillämpliga för alla verldar, bildande verldens moraliska enhet och förbindande alla intelligenser med den högsta intelligensen."

Recensenten av boken menade att den representerade en utredning på naturvetenskaplig grund om möjligheten av liv på andra planeter än jorden och att Flammarion "med mycken värme" behandlade sitt ämne. Den skilde sig från tidigare framställningar som mer varit spekulativa fantasiprodukter.

I förlagets annons kunde man läsa:

"Detta arbete har inom den vetenskapliga verlden vunnit anseende såsom ett af de skarpsinnigaste, och hos den publik som läst originalet, tillika såsom ett af de intressantaste och mest underhållande som på sednare tider utkommit. Det är redan på förhand klart, att hvarje forskning, som kan öppna en sannolikhet, innefattande mer än blotta gissningar, om lifvet på de himlakroppar, hvilka för denna planets invånare blänka såsom otaliga ljuspunkter i den stjernklara natten, men, enligt hvad astronomien lärt oss, bestå af millioner verldar, måste innefatta det mest lockande, hvarpå vettgirigheten [sic] kan riktas; och det ifrågavarande arbetet skall i detta hänseende troligen med nöje emottagas äfven af den svenska allmänheten." (GHT 8 dec 1866)

Intresset för ämnet - liv på andra planeter - var stort: som underhållning, för själens anspänning och vetenskapligt. Det intrycket får man från pressrapporteringen. Flammarions bok slog an i tiden. (Parallellen till Jules Verne ligger nära). Det återstår att se hur hans ganska rika bokproduktion togs emot i den svenska kontexten och vilken roll den spelade för det ockulta intresset.

SUMMARY: The introduction of French astronomer Camille Flammarion (1842-1925) in Swedish newspapers. First mentioned in 1865 in connection with the finding of organic substance in meteorites in France. His book La pluralité des mondes habités (The Plurality of Inhabited Worlds), got a Swedish edition in 1866. The interest in the subject - life on other planets - seems to have been lively in Sweden. Flammarion's occult interests less apparent. My hypothesis is that he played an important role in the Swedish leg of the occult revival in the late 19th and early 20th century in that he created exciting stories and speculations - i e cosmic metempsychosis - on the topic.