söndag 6 maj 2018

Kristina Nilssons magiska biografi

Ett påstående om att den svenska divan och sopranen Kristina Nilsson (1843-1921) ska ha varit förebilden för Christine Daaé i Gaston Leroux (1868-1927) Le Fantôme de l’Opéra från 1910 väckte min nyfikenhet. Så här skriver författaren till artikeln "Askungesagan om Christina Nilsson inspirerar ännu" på Stockholm Stories (2013): "Romanens kvinnliga huvudfigur Christine Daaé har många likheter med Christina Nilssons liv, från fattig bondflicka till upptäckten och framgången i Paris."

Jag sökte upp Leroux bok i engelsk översättning från archive.org; den finns här. Den här boken utkom 1911 i New York på Grosset & Dunlaps förlag. Den engelska titeln är den som vi känner igen från musikalen: The Phantom of the Opera. Låt oss se hur han berättar Christines bakgrund. Kapitlet där hennes historia återberättas är betitlad The Enchanted Violin; Vicomte de Chagny minns den när han är på väg för att träffa henne:

"The nearer he drew to her, the more fondly he remembered the story of the little Swedish singer. Most of the details are still unknown to the public." (s 63)

Genom ett slags förtrollad dröm får läsaren sedan veta sångerskans magiska uppväxt. Berättelsen börjar med "There was once a little market-town not far from Upsala ..." Alltså anslaget till en saga. Där bodde en bonde med sin familj som i veckan grävde i jorden och på söndagen sjöng psalmer i kyrkans kör. En from man således. Bonden hade en liten dotter som han lärde musicera innan hon hunnit lära sig läsa, d v s kunde läsa noter innan hon kunde läsa orden. Hennes far var en stor musiker utan egentligen veta om det. Han spelade fiol som ingen annan i Skandinavien och hans rykte var vida spritt. Fiolen hans fick spela upp till dans vid många bröllop och fester.

Sedan träffar olyckan, Christines mor avlider när flickan inte är mer än snart sex år. Fadern som bara levde för sin dotter och sin musik, sålde då sin mark och sökte lycka och ära i Upsala som i berättelsen tjänar som sagans förgyllda stad. Men där gick det honom illa och han fann inget annat än fattigdom. Istället blev han en vandrande speleman med sin förtrollade dotter vid sin sida som extatiskt lyssnade och sjöng till hans "Scandinavian melodies". (Ett uttryck vi kommer få se igen längre fram)

Nu kom de en dag till Ljimby Fair (läs Ljungby marknad) där de träffade på professor Valérius (också ett namn att hålla i minnet). Han blev tagen och tog dem med sig till Göteborg. Valérius ansåg fadern vara världens främste violinist och lilla Christine ha talang att bli en stor artist. Hon fick utbildning. Paret Valérius tog sedan med sig fadern och dottern till Frankrike och där blev så småningom Christine en stor stjärna. Vi lämnar där Leroux berättelse och övergår till Kristina Nilssons biografi; även den med många fantastiska och förtrollade inslag.

1868 eller däromkring publicerade Guy de Charnacé en serie biografier över firade sångerskor under titeln Les Étoiles du chant. Där ingick förutom Adelina Patti och Gabrielle Krauss också vår svenska diva Kristina Nilsson. 1870 utkom en engelsk översättning som jag här bygger på, kallad A star of song: the life of Christina Nilsson. (Den finns på archive.org här.)

Här får vi veta att Nilsson kom från en by Hussaby utanför Växjö och att hon var yngsta dotter till bonden Nilsson och hans maka. Fromma var de och sjöng psalmer i kyrkan på söndagarna. Här ser vi en direkt likhet med Leroux historia. I de Charnacé förment realistiska biografi är de magiska inslagen nästan fler än i novellen. Nilssons födelse är full av magiska och gudomliga tecken. Familjen som var strävsam men fattig hade knappast råd med ytterligare ett barn, men i sin fromhet tackade de Gud för det nya barnet.

Den tredje augusti 1843 kom så Kristina till världen, "a beautiful little girl with fair hair, greenish-grey eyes, and transparent complexion - a real daughter of Odin." Hela hennes tillblivelse är magisk, gudomlig: "At the christening came an uninvited guest as godmother - a kind of fairy of the Sagas, who, leaving the child's soul to God, then and there claimed her genius." (s 6) Inte nog med dessa omen, hennes far hade föraningar om henns framtid, och hade ofta drömt om henne innan hon föddes, i dessa drömmar framträdde hon alltid "brilliant, glorious, and happy".

Hennes uppväxt är i stort identisk med den som Leroux tecknar i sin novell; rollen fadern hade där innehas i bion stället av hennes äldre fiolspelande broder Karl. Tillsammans vandrade de runt och spelade på fester och marknader. De spelade och sjöng "the simple Scandinavian melodies" (ja!) och förtrollade sina åhörare; Kristina med sin friska röst, sitt långa silkeshår, uppriktiga ansikte och naturliga charm. Så kom de till Ljungby marknad (ja!), precis som i Leroux novell. Som de Charnacé skriver: "Was it chance, or the will of her fairy Godmother, that occasioned a fortunate meeting at this time?" (s 7)

Här kom Kristina under vingarna av häradshövding Thornerhjelm som charmats av hennes sång. Hon blev adopterad av häradshövdingen och kom på dennes gods i kontakt med en sångerska med namnet Valerius (ja!) som blev hennes lärare. Och sedan fortsatte karriären och hon kommer så småningom till Frankrike och gör en lysande karriär som operasångerska under 1860-talet.

Bild från Memoirs of an American
Prima Donna av C.L. Kellogg (1913)
Parallellerna mellan novellen och biografin är slående, och som sagt är biografin nästan mer fantastisk än fiktionen. de Charnacés bio är fylld med magiska inslag och gudomlig försyn: "Had God bestowed upon Christina that angelic voice only to call the cattle to pasture?" Självklart inte menar han. Och så fortsätter det igenom den ganska charmiga biografin. Han anser att hennes verkliga genombrott var som Nattens drottning i Trollflöjten 1865 där hennes nordiska själ genialt tolkade den germanske Mozarts opera. Den beskrivningen (s 15) kan också få en att undra vem som var den verkliga fantomen på operan:

"When the young girl appeared before us in her dark
mantle glittering with stars, the gleaming crescent on her brow, a fierce light in her eyes, and we heard from lips terrible in the smile of a demon, "Oui, devant toi tu vois ime rivale!" the effect was grand.

Almost a century after this sublimest creation of a wonderful genius the gods bestowed a second Aloysia, that we
of this age might realize the true conception of Mozart's
brain. Skeptical as we naturally are, at first we believed
the vision supernatural, for it was of brief duration. But
when I listened to the notes which few have ever uttered
the trilling, bird-like treble, those daring staccati of marvelous
vibration, I felt my soul penetrated with a mysterious
sense of this entirely German creation. M. Blaze de
Bury has justly remarked of her : "As a true daughter of
the North, as sister of Jenny Lind, Christina Nilsson has
comprehended the idea of the master. If her clear, vibrating
voice climbed to heaven, it was only that from those
heights she might curse as a Titaness ; for the notes came
from her mouth as serpents of fire, and she sneers like
Hecate."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.