onsdag 11 april 2018

Bröder frimurare och teosofer

Vill bara notera en intressant iakttagelse: kombinationen frimurare och teosof. I några födelsedags- respektive dödnotiser från svensk press under 1:a VK framkommer denna kombo. Ingeniör T. Algren från Råsunda fyllde 1918 70 år. I hyllningsnotisen framkommer att han utgivit teosofiska skrifter samt var medlem av frimurareorden "m. fl. ordnar och sällskap". (SvD 7 feb 1918). I dödsannons från 1917 över apotekaren John Amnéus berättas att: "En rik blomstergärd med kransar från bl. a. Teosofiska samfundet samt frimurarebröder hade ägnats den aflidnes minne."(SvD 12 nov 1917) Dr Gustaf Sander frambar ett sista tack vid båren och sång framfördes av en "damkvartett". Doktor Sander är känd som en ledande svensk teosof.

Två saker står fram här: Dels att det var givet att skylta med sitt teosofiska engagemang och dels att det inte tycks varit svårt att kombinera teosofi och frimureri. Särskilt det svenska frimureriet har framställt sig som stående på kristen grund medan teosofin inte självklart har ansetts förenlig med kristendomen, även om teosoferna själva ville motsäga detta. Ytterligare att märka är att denna kombination inte var öppen för kvinnor då de var utestängda från det etablerade frimureriet. De två männen är från bildad medelklass, också det av intresse.

Vad är det då som förenar teosofi och frimureri? Personlig växt och bildning är säkert en förenande länk. Broderskapsidealet en annan. En tredje viljan att göra gott för sina medmänniskor. En fjärde, men något mer vag länk: intresset för esoterik, och rentav ockultism. Denna sida har frimurarna velat skylta mindre med, men uppenbart har det intresset funnits inom orden ända från dess början under 1700-talet. Inom teosofin är detta intresse öppet deklarerat, men kanske nertonat i svenska teosofiska kretsar där personlig utveckling, välvilja/broderskap mer stått i fokus. Så även den länken torde kunna finnas mellan de båda samfunden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar