tisdag 27 mars 2018

Liv i logen

Teosofiska samfundet organiserades lokalt i loger. Ett par notiser från dagspressen 1896 ger en inblick i hur livet som teosof kunde gestalta sig i det lokala sammanhanget. Göteborgs Aftonblad rapporterade den 6 oktober att mrs Isabel Cooper Oakley hållit ett teosofiskt föredrag på Handelsinstitutets sal (i Göteborg antagligen). Det behandlade "lifvets och dödens vetenskap". Den något syrliga notisen berättade att "Mrs O. är en af de många emissarier som det beryktade Teosofiska Samfundet sänder världen rundt för att göra propaganda för den 'occulta vetenskapen' och det thibetanska brödraskapets besynnerliga mystère." Redan här kan man se hur det lokala teosofiska livet sammanbinds med ett globalt, och rentav metafysiskt sammanhang. Notisen ville dock tona ned det stora och betona att mrs Oakleys föreläsning inte var "besökt af mer än omkring 40 personer, till största delen medlemmar af den teosofiska föreningen här". Ett tydligt utifrånperspektiv som bryts mot det förmodade perspektivet hos den lilla tappra skaran lokala teosofer som levde i det stora blå.

Isabel Cooper Oakley (1854-1914) var enligt hennes bio på wikipedia "a prominent Theosophist and author". Hon var dotter till en brittisk kolonialadministratör i Indien som trodde på flickors rätt till god utbildning vilket hon också fick. Hennes omfattande författarskap omfattade ämnen som medeltida mystik, greve St. Germain och frimureri.

Hon var tydligen utsänd på föredragsturné. I Sverige höll hon några dagar senare ett föredrag i Stockholm. Förmodligen kan syftet ha varit både att stärka de lokala teosoferna och att sprida intresse och kunskap om teosofin hos den svenska allmänheten. I Göteborg handlade föreläsningen om "teosofernas tro på reinkarnationen, Karmas lag, gaf en historik öfver teosofiens uppkomst och utveckling o. s. v." Göteborgstidningen var som sagt syrlig i sin kommentar: "Det hela var temligen tråkigt. Af mahatmer såg man inga spår, ehuru utan tvifvel flera voro i salen närvarande." Tidningen ville visa att hon inte nådde utanför den trånga kretsen av lokala teosofer, någon nyrekrytering var tydligen inte att tänka. Teosoferna och mrs Oakley drog sig efter föredraget tillbaks till deras lokal där hon höll "mottagning för alla dem som vilja spörja henne om "science of life and death."

Om Göteborgspressen var tendentiös på nyhetsplats var Stockholmsdito mer neutralt rapporterande (Aftonbladet 12 oktober). Fördraget hölls i Stockholm på Hotel Continental inför "Ett hundratal damer och herrar /.../ till stor del medlemmar af härvarande teosofiska loger." Här får man veta att föreläsaren varit medlem av teosofiska samfundet i 12 år. I föreläsningen behandlades samma ämne som i Göteborg: vetenskapen om livet och döden ur ett teosofiskt perspektiv. Hon påvisade teosofins ursprung i sammanhang med de äldsta religionerna och hur de levt underjordiskt inom gnostiska sekter och hemliga brödraskap fram till nutiden. Teosofins grundläggande läror presenterades och med hjälp av dem förklarades livets och dödens mysterier samt mänsklighetens uppgift och mål. Inga snäva perspektiv med andra ord. Men även här ser vi hur pressen snävade in perspektiven. Även i Stockholm predikade hon främst för den lokala kören av teosofer. Liksom i Göteborg avrundades sammankomsten med frågor och svar samt med att en snävare krets drog sig tillbaka, här för att inta "te i ett angränsande rum".

Teosoferna i logerna hade tagit sig ut i ett semioffentligt sammanhang, tydligen för att manifestera sig utåt genom ett celeber och spännande internationell gäst men också för att samtidigt stärka länkar inbördes och med det stora teosofiska sammanhanget ute i världen. Det var ju också en av de grundläggande syftena med teosofiska samfundet att predika och praktisera mänsklighetens brödraskap. Av pressens rapportering och mottagandet av den resande föreläsaren får man intrycket att teosoferna var få men aktiva med stark inbördes sammanhållning och hög känsla för sin rörelse och mission. De levde förmodligen i känsla av att tillhöra ett avantgarde för mänsklighetens utveckling med rent kosmiska undertoner. Den lokala logen knöts till evighetens stora tempel. Men för svensk press var de en liten klick välvilliga men något naiva excentriker. Kvinnor därtill.*

*Och för just dessa var nog teosofin särskilt givande som rum och instrument för handling/tänkande. Teosofins förgrundsgestalt och grundare var ju madam Blavatsky, och efter hennes död intog två kvinnor de ledande rollerna i de två grenar som teosofin delades i efter en schism under mitten av 1890-talet. Annie Besant som ledare för den i Indien baserade Adyargrenen och Katherine Tingley som utvecklade en amerikansk gren med centrum vid Point Loma i Kalifornien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar