Marie Corellis två världar

Briar Farm står öde, endast Robin är kvar, den unga flickkvinnan Innocent vilar i en kall grav en mil bort. Marie Corelli (1855-1924) gestaltar karma i Innocent (1914), en sång till det oskyldiga hjärtat och dom över en lumpen (manlig) värld. En glödande esoterisk pil i novembermörkret - de stora sambanden där döden spelar en konstruktiv roll. Om det var avsiktligt vet jag inte, men det finns en märklig vågrörelse i hennes berättelser, mörker - ljus, plötsliga vändningar som känns som de ibland motsäger det som sagts om karaktären en sida förut. Eller att karaktärerna agerar i trots mot berättarrösten - oskuldsfull och svag, nej inte särskilt, den damen tar verkligen för sig osv. Och en kvinnas blick för kvinnlig skönhet; Corelli ska ha varit lesbisk med en varm moderlig blick för den unga romantiska begåvade flickkvinnan.

Ja, det är intressant och berikande att läsa Corelli, småputtrande passionerat, förälskat tar jag mig genom hennes böcker, hittills tre: Två världar (originalet A romance of two Worlds från 1886, (utgiven på svenska 1889, översatt av Emilie Kullman); Thelma (också utgiven på svenska 1889, med samma översättare) samt nu nyligen Innocent i två delar, på svenska 1914. Corelli är tydligt inspirerad av spiritualismen och den tidens ockultism. De stora sambanden finns som en ram till hennes berättelser; de handlar om kampen för oskulden, skönheten, sanningen och kärleken. Den unga oskuldsfulla begåvade kvinnan är hjärtat, bäraren, av dessa värden; mannen ofta den som förtrampar dem. En kvinnlig själ i kamp mot en manlig materialistisk värld.

Två världar skapar ett slags portal till hennes berättarvärld, och även om den inte direkt refereras i hennes senare böcker finns den där under ytan och styr berättelsens riktning och logik. Det finns en högre rättvisa, en ideal värld som genom försynen styr händelsernas gång; det är tydligt i Innocent, där karma enligt min mening är den styrande principen. Karaktärernas synder hemsöker dem själva eller deras barn, Gud hämnas och välsignar i flera släktled.

Corelli har en styrka i sin förmåga att gestalta sina karaktärer, att förtäta händelser och miljöer, samspelet mellan inre och yttre händelseförlopp. Att själen och naturen växelverkar är en ockult kärnsanning och den delar Corelli fullt ut till fördel för sina berättelser. De känns hela och öppnar mot en större ideal värld som känns verkande och verklig. En svensk motsvarighet till Corelli vill jag se i Lucie Lagerbielke vars berättelser mycket påminner om Corellis. Båda mycket bedårande excentriska, berikande och begåvade författarinnor, och begåvade i de högre dolda "verldarna". De är två viktiga guider i min forskning i den ockulta väckelsen under 1800-talets senare del och de tidiga decennierna av 1900-talet.

Uppdatering: I en biografisk skiss i Mystic Light Library Bulletin (v2, n5, jan 1912) återger Margaret Dickson att psykisk forskning var den drivande kraften i Corellis författarskap; hennes första bok A Romance of Two Worlds betraktades av hennes förläggare George Bentley som en "'spiritualistic' book" som hon helst inte borde upprepa för att inte förlora läsare. Men Dickson visar hur det fanns en plan i hennes fortsatta författarskap, hon tog sig friheten - när hon väl etablerat sig som storsäljande populär författare (fr a efter Thelma) att fortsätta det som hon såg som allra viktigast: "I then considered myself free to move once more upon the lines which my study of psychic forces had convinced me were of preeminent importance. And moved by a strong conviction that men and women are hindered from attaining their full heritage of Life by the obstinate interposition of their merely material Selves ..."

Dickson fortsätter:
"In this most interesting account of her writings Miss Corelli plainly
tells us that the psychological side of her work, covered by the six
books, “A Romance of Two Worlds,” “Ardath: The Story of a
Dead Self,” “The Soul of Lilith,” “ Barabbas,” “ The Sorrows of
Satan” and “The Master Christian” “are the result of a deliberately
conceived plan and intention, and are all linked together by thè one
theory. They have not been written solely as pieces of fiction for
which I, the author, am paid by the publisher, or you, the reader, are
content to be temporarily entertained,— they are the outcome of what
I myself have learned, practised and proved in the daily experiences,
both small and great, of daily life.”

Tack till http://www.iapsop.com/