Ingen enkel bild ...

Att ockultism automatiskt skulle leda till högerradikalisering tror jag inte stämmer. Empirin stöder inte antagandet. Jag har två fall som kan belysa dynamiken. Dessa två deltog som frivilliga på den vita sidan i finska inbördeskriget 1918. Att strida på den vita sidan innebär inte att man därför automatiskt var fascist. För det första hade fascismen inte ens framträtt som historiskt fenomen. Vi kan i stället arbeta med begrepp som högerradikal och extremnationalist. I någon mån stämmer det på mina två ockulta krigare. Vad jag kan se gjorde ockultismen dem inte mer fanatiska än de redan var. Den ene var vad det verkar fristående och fritänkande ockultist och kom senare att gå vänsterut och söka en försonande andlighet som tonade ned det stridbara. Så i det fallet tycks andligheten snarare ha lett honom ut ur det högerradikala lägret. 

Den andre tillhörde närmast en teosofisk kult med mycket stark ledarkult. Här kan man se en mycket mer hård och ledardyrkande högerradikalism. Personen kom långt senare att lämna sekten när han insett ledarkultens falskhet. Men under inflytande av just ledarkulten verkar han ha varit hårdare och mer skoningslös i sin extremism. Då är den att tillskrivas ledardyrkan snarare än ockultismen i sig. För den fristående fritänkande ockultisten ledde den honom ur samma läger. Det är då variablen fristående-sekt/ledare/hierarki som är det intressanta här. Det är en observation som är värd att ta fasta på för det fortsatta arbetet.