Henry Kjellson och seanserna

Thure Svensson skriver i sin biografi från 2013 över Civilingenjören, Flygdirektören Henry Kjellson. Tekniker och Humanist, på s 104: "Han var också djupt intresserad av metafysik och lämnade efter sig ett antal intressanta protokoll från spiritistiska seanser i London under tiden 1933-35 i samband med att han i tjänsten besökte olika flygindustrier. Han ansåg sig ha fått kontakt med sin sedan 1929 döde bror Dolfi men var rätt skeptisk till många av fenomenen."

Att en av svenska flygvapnets främsta ingenjörer och haveriutredare intresserade sig för spiritism är ju rätt anmärkningsvärt. Sådant ska ju inte rationella 1900-talsmänniskor, särskilt inte ingenjörer syssla med. Men så gjorde han. Själv skriver han om sitt intresse för spiritism och psykisk forskning i sin bok Försvunnen teknik, i det här fallet tredje upplagan från 1973, s 54:

"Det är möjligt att mången som läser de skildringar jag här helt kort berört, blivit övertygad om att tibetanerna sedan lång tid tillbaka i sina munkkloster förvärvat och tillämpat en mycket omfattande kunskap och utbildat en passande teknik med användandet av parapsykiska krafter, ett område där vi västerlänningar ännu står famlande. En del på hithörande område banbrytande personer, även läkare som behärskar hypnosens krafter, möts med otrolig skepticism när de går utanför det som allmänhet och fackpersoner accepterat. Spiritism och spiritualism är områden som mötas med mycket starkt tvivel och det med visst skäl. Jag har vid resor till London besökt ett stort antal seanser. Jag har alltid varit ganska misstrogen, och många medier har visat sig vara falska sådana. Många av resultaten kan dessutom bli bedrägliga genom personens ofrivilliga påverkan på det känsliga mediet. En känd läkare, som efter en mycket skeptisk inställning helt övergick till den kritiserade sidan och blev spiritismens förnämste förespråkare var Conan Doyle, författaren till Sherlock-Holmes-böckerna. Han ägnade sedan sitt återstående liv till spiritistiska studier.
Trots min egen misstro har jag emellertid bevistat några seanser som givit förbluffande resultat, och jag har därvid erhållit meddelanden som mediet inte kunnat erhålla från min hjärna och tankeverksamheten under seansen. Efter hemkomsten till Sverige har de under dessa seanser erhållna uppgifterna kunnat kontrolleras och verifieras.
Många tecken tyder nu på en långsam klimatförbättring när det gäller den psykiska forskningen."

Tibetaner med psykiska krafter luktar teosofiskt inflytande. Kjellson använder uttrycket psykisk forskning snarare än det numera vedertagna parapsykologi. Psykisk forskning är dock enligt min mening ett vidare och äldre begrepp som också innefattar, eller gränsar till, metafysiska spekulationer (naturfilosofi m m), spiritualism och parapsykologi i mer begränsad mening. Kjellson befinner sig väl någonstans i gränslandet mellan vedertagen naturvetenskaplig världsbild och en alternativ spiritualistisk sådan, något han delade med många inom den psykiska forskningen aktiva naturvetenskapsmän av en äldre skola. Många hade en böjelse för spiritualism, spiritism (t ex den franske astronomen Camille Flammarion), teosofi och andra former av ockultism eller esoterism. På svensk mark kan nämnas psykologen och teosofen Sydney Alrutz vid Uppsala universitet som Kjellson också influerades av under sin studietid vid universitet (Thure Svensson s 23 f).

Det som främst intresserar mig här är kopplingen mellan spiritistiska seanser och psykisk forskning i engelsk 1930-talsmiljö. Preliminärt kan vi nog ringa in denna till kretsar inom SPR och vissa alternativa miljöer inom försvarsindustri, forskning, kultur, affärsliv och statsförvaltning. Där finner vi personer som stjärnmediet Eileen J. Garrett, filosofen Gerald Heard, senare förknippad med Aldous Huxley m fl. Men detta är spekulationer. En mängd spännande grävande att se fram emot.