Prinsessans spiritistiska frågobyrå

Året 1901 var ett år då intresset för spiritism och besläktade fenomen verkar ha nått en topp. I alla fall om man ska tro veckotidningen Damvärlden:

 

"Spiritismen, Spiritualismen och Teosofien hafva på senare tiden vunnit en så stor och betydande utbredning äfven i vårt land, att dessa företeelser ej längre kunna 'tigas ihjäl' ..."

Varför dessa fenomen skulle behövas tigas ihjäl framgår inte. Men när man nu tydligen hellre borde tala än tiga, så gällde det att få någon med prestige och kunnighet att skriva om ämnet. Valet föll på Mary Karadja, född Smith 1868, som genom sitt giftermål 1887 med turkiska sändebudet i Stockholm prins Karadja, själv begåvats med titel av prinsessa. Maken hade avlidit redan 1894, så hon var 1901 en relativt ung änka med vad det verkar någorlunda goda ekonomiska resurser att göra vad hon ville med sitt liv. Och detta hon ville med det var att göra karriär som författare och vara apostel för spiritualismen. I mångt och mycket kunde dessa två arbeten förenas i ett. Som nu när hon blev ansvarig för Damvärldens "spiritistiska frågobyrå". Redaktionen hade dränkts i en flod av brev från sin läsekrets som efterlyste just en sådan frågelåda.

"Som vi gärna uti allt söka gå vår läsekrets till mötes, hafva vi satt oss i förbindelse med lämpliga personer i och för frågornas besvarande och kunna till och med gifva våra läsarinnor den glädjande underrättelsen, att den högt begåfvade och framstående skaldinnan och författarinnan prinsessan Karadja äfven godhetsfullt lofvat bidraga med svar och möjligen ibland sända små bref med skildringar från sin förestående forskningsresa." (Damvärlden 5 jan 1901)

 

Mary Karadja, ur Idun 1896.

Nu blev inte Damvärlden hennes enda engagemang. I annonser kunde man läsa att hon var engagerad i tidningen Stockholms Dagblad - "Sveriges största tidning" enligt annonserna; i tidskriften Varia, även den ansåg sig vara landets största inom sin kategori och "allas tidsskrift" med planerade 10 000 ex under året; för att inte nämna andra medarbetarskap. Så nog var hon i ropet som skribent. Och hon hade också en ganska omfattande utgivning och produktion av skönlitteratur och inte minst dramatiska pjäser: En pjäs från hennes penna som gått ut i den dramatiska produktionen var Efter uppvaknandet (1898) där den unga aktrisen Lisa Håkansson gjorde sin första karaktärsroll (enligt egen utsago). Förutom skönlitteratur producerade Karadja också en omfattande spiritistisk facklitteratur, ofta av apologetisk natur. Året skulle också komma att bjuda på en hel del stormar kring detta ämne där avslöjanden av spiritistiska medier blev en hård dust för den på spiritismen djupt troende prinsessan (något jag återkommer till).

Året 1901 sammanföll flera processer till att skapa en plattform och roll för prinsessan. Publiceringsindustrin, med tidningar och tidskrifter, verkade på en hård marknad där vinster fanns att hämta men också stora risker om publiken inte attraherades av produkten. Som vi ser var Damvärlden känslig för sina läsarinnors önskningar. Om redaktionen själv fått välja hade den kanske avstått från att behandla spiritismen, det var ett känsligt ämne som lätt kunde bli en belastning och prestigeförlust för en tidskrift som ville framstå som seriös och ansvarstagande. Men nu blev trycket från marknaden för stort och ämnet måste släppas fram. Ja, det kunde ju rentav bli en vinnare. Men året kom också visa hur känsligt ämnet var. Mary Karadja fick känna av marknadens efterfrågan och sötma. Men också dess hårda nyckfulla natur. När avslöjandena kom blev marknaden ett vilddjur med smak för blod från naiva prinsessor.

I det hela kom Mary Karadja att bli en lätt karikatyr, en symbol* för den naiva och lättrogna spiritistiska vågen, som i det här skedet hade en tydlig bibetydelse av kvinnlig medel- och överklass. Det var i dessa sysslolösa - ville fördomarna i alla fall hävda - högreståndsdamers dunkla salonger detta naiva lättsinniga tidsfördriv förvred huvudet på lättrogna. Så i alla fall om man får tro den - ofta manliga - upplysta opinionen i press och debatt. Men det är långt ifrån hela bilden. Spiritualisternas/spiritisternas egen självbild måste också med för att detta fenomen ska kunna göras historisk rättvisa.

*I en nyårsrevy på Olympiateatern av Löwenadler - Rangarök eller Storsjöodjurets sista suck - framträdde hennes karaktär som ciceron vid sidan om Storsjöodjuret! (Göteborgs Aftonblad 2 jan 1901)

SUMMARY: Princess Mary Karadja, a Swedish born author and spiritualist, born in 1868, and widow of the turkish envoy to Sweden, prince Karadja (they married in 1887, the prince died in 1894), in 1901 became a head figure for the spiritualist interest in Sweden. As a writer in several large publications, particulary in the women's magazine Damvärlden, she interpreted the meaning of spiritualism, especially for her woman middle class readers, and her function seems to have been quite therapeutic. However, a series of scandals during the year, with mediums caught cheating, or so it seemed, and which princess Karadja vehemently denied, she became the focus of criticism, scandal and ridicule. So in short: In a year she both triumphed, peaked, and was dethroned as princess of the spiritualist movement in Sweden that year.