"Deras saga är icke alldeles alldaglig" - om Enighedens kanoner.

På vallen norr om Örebro slott står skeppskanoner från 1600-talet. Hur hamnade de där på slottsvallen i en stad som knappast är känd för sina stolta flottraditioner? Historien är onekligen märklig. I tidningen Kalmar av den 31 oktober 1908 kan man läsa: "Om några dagar anlända till Örebro tre stora kanoner med lavetter och tillbehör. Kanonerna äro af några kalmarbor, hvilka tagit som sin uppgift att från djupet af Kalmarsund söka upptaga gamla minnen från de häftiga sjöstriderna därstädes åren 1676-79, genom en intresserad vapensamlare i Örebro hembjudna därvarande museum till inlösen, och saken har nu blifvit ordnad på ofvannämnda sätt."


Bild från Örebro stadsarkivs bildarkiv. En av kanonerna 1913.
Foto: Erik Samuel Lundh, Örebro.

Kanonerna uppmärksammades också i ett reportage i Idun 1915 när dess reporter besökte Örebros museum som då låg i Örebro slott:

"Innan vi dock inträdde genom den för sitt syfte onekligen alltför oansenliga, alltför mycket i skymundan liggande ingången till museet, stannade vi ett ögonblick på den lilla borggården därutanför, hvarest två kanoner af ålderdomlig typ och på lavetter af svartnadt trä stå uppställda. Deras saga är icke alldeles alldaglig. Efter en mer än tvåhundraårig hvila på hafsbotten, dit de medföljt danska linjeskeppet Enigheden, hvilket förolyckades år 1679 under strid mot svenska flottan, ha de under senare år tillika med en del öfrigt från skeppet återbördats till ljuset. Som en egendomlighet kan nämnas, att kanonerna vid upptagandet förekommo laddade; och har satsen därtill, kula, krut och annat tillbehör, blifvit af herr Hedberg aktsamt uttagen och finnes i ursprunglig ordning utställd inom museet, där de för artillerivetenskapen intresserade ha tillfälle studera det gröfre eldvapnets laddning under nämnda tid." (Idun 1915:37, s 589.)

Svaret på hur de hamnade på Örebro slott ges av Bengt Viktorson i minnesskriften till 150-årsjubileet av Örebro läns museum:

"För den som undrar hur dessa kanoner kunde hamna i Örebro – där de fortfarande står utanför slottet – kan vi berätta att det var några frimurare i Kalmar som bildade ett bolag för att ta upp det som gick att bärga från det sjunkna skeppet. Detta sålde de sedan till hugade intressenter. Hugo Hedberg, som var frimurare, övertalade sina frimurarebröder i Örebro att samla ihop pengar till inköp av två av kanonerna. Dessa överlämnades sedan högtidligt av ordförandemästaren, general Lilliehöök, till museet den 24 maj 1909." (Bengt Viktorson – 1856! - 150 år i kulturarvets tjänst. Från Bergslag och Bondebygd 2006, ss 34-35.)

En av kanonerna bärgas från Enigheden. Bild från Riksantik-
varieämbetet. RAÄ-nummer Kalmar 132.

Frimurare?! I dykeribolaget Rex, som gjorde bärgningarna, finner vi fler märkligheter:
"Några för våra sjökrigshistoriska minnen intresserade män i Kalmar, under ledning af regementsläkaren A. Backman samt hamnkaptenen A. J. Parrow och skeppshandlaren G. Pettersson hafva nämligen bildat ett dykeribolag kalladt "Rex" i ändamål att från de under gångna tider i Kalmarsund sjunkna örlogsskeppen uppfiska kanoner och andra föremål af historiskt värde. Det är visserligen å ena sidan ett rätt vanskligt företag, men å andra sidan är det för historiska och arkeologiska forskningar af den största vikt att det kan utföras. Bolaget arbetar med små medel, emedan det ej kan våga sig på alltför stora uppgifter." (Kalmar 1909-07-16)

Backmans rapport till SPR. SPR Proceedings vol 7, s 218.

Regementsläkare Alfred Backman var en av Sveriges mesta ockultister och psykiska forskare. Han skrev flitigt i ockulta ämnen under pseudonymen Bachiel. Hans psykiska forskningar med clairvoyanta flickor hade 1888 lett till att en av dem förutsade ett av Jack the Rippers påstådda mord. Dessa forskningar finns redovisade i brittiska SPRs Proceedings, volym 7 och 8 1891/92. 1909, det är också samtida med den stora Parkeraffären i Jerusalem 1909-1911, då ett svenskt-finskt-brittiskt team försökte hitta förbundsarken utifrån det beryktade Juvelius-chiffret. Även där verkar ha funnits kopplingar till frimurare.

Vad kan ha lockat dessa ockulta intressen till dessa arkeologiska äventyr? Ytterligare ledtrådar ger en notis i Kalmar: "Enigheten var lastad med plundradt gods från Östergötland, Småland, Öland och Gottland." (31 oktober 1908). För att göra den här notisen lite mer begriplig får vi gå till den samtida frimurarmytologin.*

I Svenska Dagbladet av den 12 december 1898, i samband med Oscar II:s 50-årsjubileum som frimurare läser man om frimurarnas historia i Sverige: "Enligt framlidne öfverstelöjtnanten G W von Francken skall Frimurareorden hafva inkommit till Sverige under konung Inge den yngres regering år 1125. Under drottning Margaretas tid skola frimurarna haft sina sammankomster såväl i tornet Tre kronor på Stockholms slott som i Kraftkyrkan i Lunds domkyrka samt i Malmö och Visby. Nyss omnämnde auktoritet antager, att inbördes oroligheter under unionskungarnes regering hindrat ordens vidare fortgång, ty sedermera skulle ingen anledning finnas att antag, det någon sammankomst eller frimurareloge funnits i Sverige förr än på 1730-talet."

Frimurare i Sverige 1125? Och i Visby? Och så var det där med Valdemar Atterdags brandskattning av Visby 1361, en skatt som försvann i havet sedan hans flotta gått under, sägs det. Eller gjorde den inte det, kanske danskarna känt till var delar av skatten fanns, kanske fortfarande på Gotland och hämtat den därifrån under kriget 1679? Kan Rex-bolaget ha trott något sådant och att delar av den försvunna skatten ska ha funnits ombord på Enigheden? Och Kalmarunionen, vilket gör koppling till dykningarna i Kalmar extra intressant. Den svenske kungen som överhuvud för den nionde frimurarprovinsen med frimurarintressen i de skandinaviska länderna. Och sen historien om tempelherrarnas koppling till Gotland, inte minst i samband med de pseudohistoriska hypoteserna kring den beryktade Kensingtonstenen. Den smakar enligt min mening väldigt mycket som ett verk av frimurarintressen verksamma under slutet av 1800-talet.

Intresse för våra sjökrigshistoriska minnen anges som drivkraft till dykningarna i en artikel ovan. Och det är väl den rimligaste tolkningen? Varför skulle inte frimurare kunna vara intresserade av detta? Det var vanligt att frimurare var militärer. Det fanns också en riddarromantik inom frimureriet vid denna tid. Kanske är det en tillfällighet att så många frimurare var inblandade i den här affären. Dess nätverk kom till användning i ett kulturhistoriskt syfte. Kanonerna hamnade i Örebro av en slump. Det var för att stödja sina bröder i Kalmar i deras arkeologiska arbete som frimurarna i Örebro köpte in kanonerna till museet i Örebro som samtidigt fick föremål som passade i slottsmiljön.

Annons. Kalmar 1909-10-19

Man kan se hur t ex trävirke från vraket såldes för att användas till möbler och träsnideri (se annons). Häri ligger väl närmast ett finansieringsintresse för dykeribolaget. Det skandinaviska inslaget kanske kan tolkas som en förlängning av förbrödringsidealet. Skandinavismen levde fortfarande, åtminstone som ett kulturellt och ideellt värde. Kanonerna var nu tysta. Enigheden hade återvänt till skandinaviska bröder.

Men vi kan också ställa en radikalare hypotes. Vi kan låta tolkningen följa ett mönster som kan urskiljas: En ockult världsuppfattning hos aktörerna. Backman är klockren som representant för denna. De övriga med frimuraranknytning kan vi låna för det syftet. Det är i alla fall inte orimligt. Och utifrån det antagandet kan vi fråga om "ockult klarsyn" har gett intressenterna dold "information" om var vissa föremål var att finna? Så var fallet i Parkeraffären då Juvelius-chiffret tillkom på den vägen. Backmans inblandning i Rexbolaget och dykningarna på Enigheden luktar något liknande. Vi talar här alltså om vad olika aktörer kan ha trott och hur de har agerat utifrån denna information. Om den ockulta verklighetens verklighet i sig kan vi naturligtvis inte säga mycket. Allt det här är ju mer indicier på en ockult föreställningsvärld kring historiska artefakter, ofta med frimuraranknytning, som också har lett till faktisk handling.

Exkurs: "Deras saga är icke alldeles alldaglig." - Rentav, kan Backman och hans vänner 

Kalmar 1910-11-11

trott att Enigheden fört med sig föremål som tempelherrarna återfunnit på Tempelberget i Jerusalem? Har dessa föremål varit del av brandskattningen av Visby och som 1679 hämtades upp från Gotland av dansk flotta? Därav den föremålsfetischism som man kan observera, en helighet som smittat av sig på virke från fartyget  - en ark rent bokstavligen - som blev konstföremål, och dess "heliga" kanoner på museer? Men det är föremål för Lucias legender.

 

*Frimurarnas mytologiska historia tycks ha tagits på allvar i samtiden, i t ex Iduns första nummer för 1899 kan man läsa: "Att ingå på någon utförligare skildring af Frimurareordens historia eller förklaring af dess ändamål är här ej platsen. Så mycket torde dock kunna sägas, att man måste gå många, många århundraden tillbaka för att finna spåren af dess upprinnelse. Sannolikt var Frimurareorden känd och införd i Sverige redan under medeltiden, ehuru dess verksamhet här såväl som i flere andra länder, dels på grund af förföljelser, dels af andra orsaker, sedan låg nere i flere århundranden, tills den i förra hälften af 1700-talet återupplifvades och därefter ägt bestånd.