Den teosofiska korven - om begynnelser och ändar ...

"Att ta vara på den Teosofiska Rörelsens historia är något som länge saknats inom våra led. På svenska existerar det knappast något mera än ett par korta artiklar som belyser vår svenska teosofiska historia under perioden 1889–2000. Detta vill vi ändra på genom att sätta igång detta projekt och forska i de teosofiska arkiven på ett djupare och mer omfattande sätt än det tidigare har gjorts i Sverige. 

Vi vet att det fanns ett intresse för teosofin och att det förekom kontakter och korrespondans några år innan det första teosofiska samfundet bildades i Sverige (den 10 feb 1889 i Stockholm) mellan bl. a. ledande teosofer i Sverige och London, New York osv. För att få klarhet i hur detta förhåller sig och för att närmare studera teosofins uppkomst i Sverige inleder vi detta forskningsprojekt,  bl a genom att vädja till samtliga teosofer i landet att sluta upp bakom denna idé och hjälpa till med denna uppgift, så att vi får klarhet i dessa viktiga frågor."¹

Den teosofiska rörelsens historia är dunkel. Eller ska man säga att dess historieskrivning är ofullständig och att därför vår kunskap om och förståelse av dess historia är dunkel? Till att börja med verkar källäget vara oklart. Att lite skrivits verkar dock klart, om det beror på bristen på källor eller av andra orsaker är mindre lätt att veta. Vi börjar med att försöka inventera källäget, ett behov teosoferna själva enligt artikeln ovan redan uppmärksammat.

Finns det källor? Artikeln ovan nämner "de teosofiska arkiven", om det nu med det menas faktiska eller är en omskrivning för minnets artefakter i stort. Ja, de är nog ganska rika, till mängd och kvalité, om de har bevarats. Att teosoferna var aktiva propagandister, som producerade stor mängd material omtalas av observatörer i samtiden: "... teosofien, hvilken visserligen i sjelfva verket ingenting annat är än samma vidskepelse [som spiritismen], som lånat en ny mantel att svepa sig i, men som på grund af sina stora anspråk, sin lifliga propaganda och sin nyhet spelar en ny roll om icke precist i vår tids andliga rörelser – dertill är den dock för enfaldig – så bland vår tids andliga sjukdomar." ² Haraldson påvisar i en fotnot till samma artikel mängden material som producerades av teosoferna, detta redan år 1889, första året som teosofin fanns som organiserad sammanslutning i Sverige: "De teosofiska samfunden disponera en mängd tidningar och tidskrifter i de flesta länder. Publikationerna på svenska öfverskrida redan tjugotalet, deraf några af betydande omfång."³

Material har producerats m a o; annonsen visar exempel på teosofernas litteraturutgivning redan under första året, 1889 (Aftonbladet 8 maj) - men om det har bevarats och är tillgängligt är ytterligare frågor. Alltså: produktion, bevarande och tillgänglighet är tre nyckelfaktorer vi har att ta hänsyn till om vi vill utforska den tidiga teosofiska rörelsen, som är mitt intresse. När man översiktligt tittar på t ex pressmaterialet, som är min huvudsakliga ingång (via tidningar.kb.se), ser man att det verkar ha producerats ganska mycket av tryckt material av olika slag, som tidskrifter, böcker, broschyrer. Sedan kan vi uppmärksamma olika former av memoarer, polemiska skrifter, historieskrivningar m m samt omfattande brevväxling, kanske dagböcker m m. Att material har producerats i riklig omfattning vågar vi därför anta.

Hur är det med bevarandet? Här blir frågan mer problematisk. Jag har själv slumpartat kommit över ett miniarkiv från en aktiv teosof i Gävle åren runt 1920. Och det var mer slumpen som räddade det till forskningen. Mycket kan tyvärr ha hamnat på avvägar, och sorgliga tanke, på soptippar och städningseldar. Men annat kan mycket väl ligga kvar, i arv på arv, på vindar, i privata arkiv, eller i bästa fall offentliga, eller semi-offentliga arkiv. Kanske vissa kända aktörer som också råkade vara teosofer, vars arkiv nu finns i trygg förvaltning hos arkivinstitutioner, t ex Torsten Hedlund (1855-1935).

Hur är det med den teosofiska rörelsen själv? Artikeln ovan inger vissa farhågor. Den verkar inte riktigt ha koll. Men den uppmärksammar problemet. Det som finns kan ännu räddas med kunskap och insatser. Och förhoppningsvis att det överlämnas i professionell arkivvård. Och säkert där, har väl tillgänglighetsfrågan förhoppningsvis redan blivit besvarad positivt. När det gäller periodiskt tryck och samtida litteratur finns också internationellt via nätet en digital reproduktion via iapsop.com (tidskrifter m m) och t ex archive.org (särskilt böcker).

1http://www.teosofiskakompaniet.net/Historia2000TredjeTeoFondRapporten.htm 2015 - 11 -26

2A. Haraldson, "Om trolldom och vidskepelse i modern form." Ur dagens krönika: Tidstaflor , årgång 1889, s 915.

3Haraldson, fotnot s 915.