Ingen enkel bild ...

Att ockultism automatiskt skulle leda till högerradikalisering tror jag inte stämmer. Empirin stöder inte antagandet. Jag har två fall som kan belysa dynamiken. Dessa två deltog som frivilliga på den vita sidan i finska inbördeskriget 1918. Att strida på den vita sidan innebär inte att man därför automatiskt var fascist. För det första hade fascismen inte ens framträtt som historiskt fenomen. Vi kan i stället arbeta med begrepp som högerradikal och extremnationalist. I någon mån stämmer det på mina två ockulta krigare. Vad jag kan se gjorde ockultismen dem inte mer fanatiska än de redan var. Den ene var vad det verkar fristående och fritänkande ockultist och kom senare att gå vänsterut och söka en försonande andlighet som tonade ned det stridbara. Så i det fallet tycks andligheten snarare ha lett honom ut ur det högerradikala lägret. 

Den andre tillhörde närmast en teosofisk kult med mycket stark ledarkult. Här kan man se en mycket mer hård och ledardyrkande högerradikalism. Personen kom långt senare att lämna sekten när han insett ledarkultens falskhet. Men under inflytande av just ledarkulten verkar han ha varit hårdare och mer skoningslös i sin extremism. Då är den att tillskrivas ledardyrkan snarare än ockultismen i sig. För den fristående fritänkande ockultisten ledde den honom ur samma läger. Det är då variablen fristående-sekt/ledare/hierarki som är det intressanta här. Det är en observation som är värd att ta fasta på för det fortsatta arbetet.

I gränslandet ...

En aspekt av ockultismen är gränslandet. Det aktualiserades kanske alldeles särskilt under första världskrigets revolutionära omvälvningar och kaos. Vilken funktion fick alternativa religiösa och filosofiska spekulationer och läror i denna process? Dessa alternativ blev aldrig särskilt stora ens i denna för dem gynnsamma tid. Men där de fick genomslag hade de också en viss betydelse, och det var i utkanterna av de stora sociala och kulturella processerna, i gränslandet. Ett sådant gränsland var de antirevolutionära strömningarna och rörelserna i samband med ryska revolutionen 1917 och påföljande strider. Vi finner dem i de Vita miljöerna som också är mitt fokus. 

Gränslandet, eller kanske också frontlandet blir också en bakdörr in till ämnet fascism och radikal religiös idealism/esoterik. Gröten är mindre het här. Annars ett så lätt uckligt ämne, men också lockande om man kan hitta verktyg och teori att hantera det med. Håller man sig i rummet 1VK-1933 är det lättare. Sen kommer den där kloakvågen med populär naziockultism och flygande tefat. Det är ju ett helt annat ämne: populärkultur och högerextremism i nutid och nära nutid. Jag vill se hur esoteriken verkar osv i sin fascistiska samtid. (*fascistisk samtid är alltså just mellankrigstiden i huvudsak.)

Jag väljer också att titta på de "vita" (exil-)miljöerna, snarare än ren fascism. På så sätt kommer jag åt annat än enbart organiserad fascism. Det är nätverk, grupper, enstöringar och bohemer med lätt fantastiska idéer och världsbilder. De faller lätt bort i annan forskning. Roten blir då den ryska omvälvningen och allt som växer ur den, snarare än tysk och italiensk fascism. Visserligen är ju dessa också starkt beroende av den ryska dynamiken. Jag får då också tillgång till intressanta "gränssnitt" mellan dessa två områden. En väg framåt blir nu att läsa en hel del skönlitteratur från tiden. Med det här upplägget får jag också bättre grepp på den "gröna" esoteriken. Vitt och grönt blir en bra kombo.

(Bild: Filmaffisch till De landsflyktiga, regi Mauritz Stiller, 1921.Filmen byggde på novellen Zoja av den finländske vite aktivisten Runar Schildt från 1920. Källa: Svensk Filmdatabas.)

The occult federation of 1888

Social reformer and feminist Josephine Butler.
Portrait by George Richmond (1851).
Source: Wikipedia.

1888 was a crucial year in the history of Swedish occult revival. At the centre stood lecturer and author doctor Carl von Bergen (1838-1897) and his network, not least within Josephine Butler's (1828-1906) International Abolitionist Federation. And London became the capital of Swedish occultism.
    In 1888, the Three Graces of Swedish Theosophical movement, Carin Scholander (1830-1912), Amelie Cederschiöld (1853-1934) and Ellen Bergman (1842-1921) travelled to London to meet the Theosophical leader madame Blavatsky. The year after they initiated the Swedish branch of T. S. Bergman and Cederschiöld were also Butler Federationists. Within von Bergens network were also the two important translators of Theosophical and occult literature baron Victor Pfeiff (1829-1901) and A. F. Åkerberg (1833-1901) who were among the founders of Swedish branch of T. S.
    von Bergen visited SPR and spiritualist circles in London in summer of 1888 and became an associate of SPR later in the year. In 1890 he created a Swedish version of SPR - Svenska samfundet för psykisk forskning (SSPF). It seems he travelled with author Huldine Beamish (1836-1892) - pen name Edelweiss - who later founded spiritualist circle Edelweissförbundet (Edelweiss Society) in 1890 where she was the main medium. Her visions were recorded in four bound volumes. von Bergen and Beamish was very close. They developed what seems like a cult of the Catholic saint Catherine of Siena (1347-1380), who was also one of Josephine Butler's interests. In von Bergen's words it almost seems Bemish was considered Catherine's reincarnation.
    Of interest here is also that Edelweissförbundet fostered the spiritualist/occult circle De fem (The Five) where Hilma af Klint (1862-1944) and her friends held spiritualist seances (1890s), from which came the first impulses for her pioneering abstract art. Part of Edelweissförbundet was also artist and photographer Bertha Valerius (1824-1895) who was also a medium and mediumistic artist, and central in the early Swedish spiritualist and psychical research movement from 1870s. She created the famous Christ painting which became popular among spiritualists the world over. Åkerberg was a close friend of hers and also member of Edelweissförbundet.

In sum: From 1888 we can trace several important occult institutions and movements in Sweden in the coming decades: the Theosophical movement, Edelweissförbundet (with The Five) and SSPF. All within or in connection with von Bergen and his Federation network.

En kungs kult

Det Teosofiska Samfundet - The Theosophical Society - som bildats i New York 1875, gick efter Blavatskys bortgång 1891 in i en turbulent tid, som ledde till en klyvning i huvudsakligen två riktningar: Dels den av Judge ledda Theosophical Society in America och dels den från Indien ledda Theosophical Society (Adyar) där brittiskan Annie Besant var den ledande kraften. TSA kom efter Judges död 1896 att ledas av Katherine Tingley (1847-1928), av anhängarna ofta kallad Madame Tingley. Hon var skaparen av det Teosofiska centret Point Loma i Kalifornien som baserade sin verksamhet på den av T. utvecklade Raya Yoga-Teosofin som framför allt var centrerad på utbildning och pedagogik. Skolor och utbildningar från yngsta åldrar till mogen ålder utvecklades, s k Raya Yoga-skolor. 1897 omskapade hon TSA till Universal Brotherhood and Theosophical Society, vilket ledde till ytterligare utbrytningar som det här är av mindre intresse att följa.

Foto ur boken Teosofien - Den inre
kunskapens väg (1922).

Det som intresserar mig här är hur Tingley och Point Loma kom att få en central plats inom den svenska delen av den Teosofiska rörelsen. - Det är på många sätt riktigare att efter de olika splittringarna tala om rörelse istället för organisation. Teosofin var större än organisationerna som den materialiserades i; den var i stor utsträckning en intellektuell, emotionell och sociokultur företeelse som inte minst berörde konst, litteratur och musik. - För att återvända till Tingley så fick hon som sagt ett stort gensvar i Sverige som hon besökte första gången 1899 under ett av sina världsvida Teosofiska korståg ("crusade"). Just ordet crusade är betecknande för Tingleys mer kristet religiöst formade Teosofi med inriktning på hjärtats roll i Teosofens utveckling, något många ansågs saknas i den besantska mer mentalt och intellektuellt inriktade varianten av Teosofi. Båda ansåg sig dock som den legitima arvtagaren till H. P. Blavatsky, vars storhet inte fick undanskymmas i deras arbete. Hennes ande, monad, d v s inre andliga identitet, ansågs ha överskylt - om inte rentav besatt - Tingleys i alla fall högre andliga nivåer. Därav troligen hennes affektionsbetonade hederstitel Madame. Madame Tingley fortsatte Madame Blavatskys arbete, i samma anda, rentav bokstavligen: ande!

Tingley kom att få en stark emotionell anknytning till Sverige, kanske som gensvar till svenskarnas positiva mottagande. Särskilt fäste hon sig vid Visingsö i Vättern med dess sköna natur, gamla sagoskimrande kultur med sägner, myter, gamla ruiner och fornlämningar. Där utvecklade hon en Raya Yoga-skola som attraherade svenskar, inte minst intellektuella och konstnärer ur medelklassen. Ett livligt utbyte mellan Sverige och Point Loma i Kalifornien utvecklades under 1900-talets första tre decennier. 1913 arrangerades en Teosofisk fredskongress på Visingsö som blev en stor propagandaframgång för Tingley, i alla fall bland de för hennes idéer mottagliga kretsarna.

Vi får återkomma till bland annat denna, nu vill jag koncentrera mig lite kring Tingleys relation till Sveriges och Norges unionskung Oscar II (1829-1907) som hon kom att utveckla en mindre kult kring. Han betecknades av Tingley som en "Elder Brother", bibetydelsen av invigd - ockult - Mästare bör här noteras anser jag, liksom de patriarkala inslagen i kulten. Han hade tagit emot henne vid flera tillfällen för audiens och gjort ett starkt intryck på henne. Huruvida det omvända var förhållandet kan jag inte bedöma, men hans intresse för esoterik och ockultism är omvittnad från flera håll; hans roll som överhuvud för Svenska Frimurare-Orden - eller som det formellt hette: Frimurareordens Höge Beskyddare, Den IX Frimurareprovinsens V.S.V. och Styrande Mästare - kan nog ha spelat sin roll i detta.

Ur The Theosopical Path, vol 11, 1916.

Tingleys beundran - äkta eller instrumentell? - förmodligen lite av båda, tog sig olika uttryck. Den 26 juni 1916 firades Svenska Dagen på Point Loma och i samband med denna restes en byst av kungen, som syns på bilden härintill med svenska barn officierande. Även ett poem av kungen lästes som belyser vilka band som förenade Point Loma-Teosoferna med kungen, här i den engelska översättning som gavs i rörelsens huvudorgan The Theosophical Path (vol 11, 1916, s 302):

What is Life? It means enjoying freely
The higher Powers an all-wise Father's hand
Gave all his Children. Faithfully and firmly
To lift Earth's divers nations into one single bond
Of brotherly love, which leaves out none -
Nor ever will, though cruelly despised at times.

Under det att det Stora kriget (första världskriget) rasade och USA ännu inte dragits in arbetade Tingley hårt för att president Wilson inte skulle ta detta steg. I stället borde han efter kung Oscars föredöme - d v s hans arbete för den fredliga upplösningen av unionen med Norge 1905 - arbeta för att få ett fredligt slut på kriget. Som hon uttryckte detta fördöme i en nyhetsartikel från 1915 (citerad i Theosophical Path, vol 10, 1916, s 201):

I believe if Oscar of Sweden were still alive, he would have spoken before this, and he would have stopped the war months ago. On one occasion that I met him, soon after the separation of Norway, he said to me: 'Ah, madame, the Norwegians were also my children a short time ago, just as the Swedes are today, and I cannot slaughter them.' And he stopped the war fever that was then growing. Change those words just a little, and put them in the mouth of our President, with the real voice of America, as I know it exists in the inner nature of our people; and believe me when I tell you - he has the power.

Som vi vet var det inte dessa råd Wilson tillslut följde när han förde USA in i kriget 1917, även om han samtidigt kom att arbeta för en vision som Teosoferna säkert kunde stödja: Fred, demokrati och internationellt samarbete i form av Nationernas Förbund. Teosofernas plats i den historien får vi återkomma till. Jag kommer också återkomma till Tingley och Sverige. Det är en rik historia med ett rikt material.

Federation

"The interest in Theosophy in Sweden dates from the year 1888. Madame Helena Petrovna Blavatsky, the Founder of the Theosophical Society, was at that time staying in London, and Madame Carin Scholander, Miss Ellen Bergman and Mrs. Amelie Cederschiöld, who had heard of Madame Blavatsky and her wonderful teachings, went over to see her. They became so interested that on their return to Stockholm, together with Dr. Gustav Zander, they organized in 1889 a branch of the Theosophical Society. Madame Scholander immediately began translating Madame Blavatsky's great work, The Secret Doctrine, and soon all the leading Theosophical books were translated and published in Swedish." (The Theosophical Path, 1916, vol XI, no 3, s 296.)

Så berättade Ture Dalin, Raja Yoga-student inom Katherine Tingleys Universal Brotherhood i ett föredrag på Svenska Dagen 26 juni 1916 på Point Loma i Kalifornien. Det som intresserar mig här är de tre damerna: Carin Scholander (1830-1912), Ellen Bergman (1842-1921) och Amelie Cederschiöld (1853-1934). Den här historieskrivningen ger tillbaka till dessa deras rättmätiga roll som initiativtagare till det Teosofiska samfundets etablering i Sverige. Jag kommer att återkomma till deras roll och arbete inom den Teosofiska rörelsen.

Bilder ur Idun, olika nummer.

För nu vill jag notera att de tre var aktiva inom en rad reformrörelser och utförde praktiskt arbete i frågor som utbildning, kvinnofrågan, fattigvård, fred, dräktreform m m. I tidningsmaterialet från 1880- och 1890-talen dyker deras namn ibland upp tillsammans i t ex olika upprop av olika slag. Särskilt Ellen Bergman och Amelie Cederschiöld verkar ha varit lite av radarpar. De var t ex aktiva inom den av Josephine Butler (1828-1906) skapade organisationen Federationen som arbetade med att hjälpa prostituerade kvinnor och för att höja den sexuella moralen bland män, den s k sedlighetsfrågan. I Sverige var doktor Carl von Bergen ledande i denna organisation.

Vi ser här ytterligare en av dessa förbindelser, nätverk, - federationen! - som belyser utvecklingen av de ockulta rörelserna i Sverige under slutet av 1800-talet. Det är väl troligt att von Bergen var bekant med Bergman och Cederschiöld från deras gemensamma arbete inom Federationen. Fanns där någon gemensam nämnare i fråga om intresse för ockultismen? Samtidigheten i t ex von Bergens forskningar, föreläsningsserier om ockultism och psykisk forskning, resor till England, medlemskap i brittiska SPR (1888) och bildandet av Svenska samfundet för psykisk forskning 1890, året efter att den svenska avdelningen av T. S. bildats o s v, talar starkt för att de haft något slags utbyte även inom det ockulta området. Fortsatt forskning får visa om denna förbindelse fanns och hur den såg ut. ... Om det finns material ...

PM - teosofernas tidiga organisering i Sverige och Skandinavien

Teosofiska Samfundets Svenska Afdelning, det namnet fick Teosofernas svenska organisation när den grundades 1889 (vilket kan ses i deras bokannons från Stockholms Dagblad den 8 juli 1889 här bredvid). Läser man Einar Petanders historik över den svenska grenen av den Teosofiska rörelsen i kapitlet "Theosophy in Sweden" (i Western Esotericism in Scandinavia, Brill 2016) får man veta att det svenska samfundet i själva verket var organiserat som en loge under den europeiska sektionen av Theosophical Society. 1891 ändrade det svenska samfundet (egentligen logen) namn till Svenska Teosofiska Samfundet och började nu ta in medlemmar från övriga Skandinavien. Detta återspeglade sig i ännu ett namnbyte 1893, nu till Skandinaviska Teosofiska Samfundet. Samtidigt började lokala grupper runtom organiseras som loger. Det betydde också en uppgradering för samfundet som nu blev en undersektion inom den europeiska sektionen som styrdes från London. 1895 slutligen upphöjdes samfundet till en egen sektion direkt under ledningen i Indien och bytte namn för fjärde gången till Teosofiska Samfundets Skandinaviska Sektion. Som inte allt detta var nog, inträffade nu den stora schismen inom Theosophical Society ... Men det är en annan historia för en annan gång.

Ockultist och pennskaft

Eira i Berlin, 1913?

Postdirektören och publicisten J. C. Hellberg (1815-1877) som var en av pionjärerna inom svensk spiritualism och psykisk forskning, hade en sondotter som kom att fullfölja hans roll cirka 50 år senare. Men om detta kunde han inget veta, Eira föddes sju år efter hans egen bortgång, i Hudiksvall som dotter i en läkarfamilj. Senare verkar de ha flyttat till Värmland, där släktingen, tidningsmannen och liberalen Mauritz Hellberg var verksam. Eira Hellberg (1884-1969) var en central gestalt i mellankrigstidens svenska ockulta miljö.

Hennes yrke var i botten journalistens men hon utvecklade snart också ett omfattande författarskap inom skön- och facklitteratur. Tidnings- och tidskriftläsarna under 1910-talet (t ex av Ord och Bild) kunde om de var uppmärksamma bli bekanta med hennes journalistkarriär, ibland under pseudonymen Jaya. Hon var inte bland de allra mest kända kvinnliga skribenterna, som t ex Elin Wägner (1882-1949), som hon i viss mån påminner om, men kanske i skiktet under detta. Hon fick beteckningen pennskaft och verkar ha uppfattats som representant för den nya moderna kvinnan, som gjorde yrkeskarriär, var självförsörjande, krävde rättigheter för kvinnan och vilken det stod något av fart och fläkt kring. Och hon verkar ha varit modig. Hon reste i utlandet, en uppgift anger att hon besökt fyra världsdelar.

Eira - eller "Jaya" - som krigskorre
under Balkankriget 1912.

Och hon arbetade utomlands. Hög profil fick hon då hon ett tag under 1912 arbetade för New York Times - en erfarenhet hon skrev om för Ord och Bild 1913. Under tiden i New York hann hon intervjua bland andra uppfinnarna Thomas A. Edison och Nicola Tesla (publ. i Ord och Bild 1912). Hon närvarade också när Carpathia anlände till New Yorks hamn med överlevarna från Titanic, en den tidens allra största nyhetshändelser. 1912 var ett hektiskt år för henne, under året kom hon också att arbeta som krigskorrespondent för Aftonbladet under det blodiga Balkankriget. En bild av henne - till vänster - från den tiden (publ. i Hvar 8 Dag nov 1912) säger rätt mycket om hennes yrkesroll och personlighet.

Hon hade alltså byggt upp en ganska tydlig offentlig roll, vilken hon tog med sig in i det snart startade Stora kriget, för oss känt som första världskriget (1914-1918). Hon fortsatte med sitt jobb som krigskorre under detta. Hon framträdde också under en period som försvarsvän och ville aktivera den svenska kvinnan för en offentlig roll och deltagare i nationens ansträngningar. Mot denna prestation skulle hon begära att få sina fulla samhälleliga rättigheter, bl a politisk rösträtt. Mot slutet av kriget och strax efter verkar hennes offentliga roll som ledande inom ockultismen och den psykiska forskningen ha etablerats. Nu kommer ett antal skönlitterära verk. 1921 publicerar hon fackboken Telepati och Ockultism som verkar vara hennes första inom genren.

Annons i SvD 1922.

Jag stannar där så länge. Hennes arbete och äventyr i den ockulta miljön under mellankrigstiden är mycket intressant. Och jag kommer att ha detta som en viktig del i min forskning. Denna ser jag just nu kretsa kring framför allt fyra kvinnliga svenska ockultister: Anna Maria Roos och hennes vännina Lucie Lagerbielke, Mary Karadja, den senares syster samt nu också Eira Hellberg. Deras liv och arbete kommer att belysa varandra på ett spännande vis.