fredag 25 januari 2019

Ockultist och pennskaft

Eira i Berlin, 1913?
Postdirektören och publicisten J. C. Hellberg (1815-1877) som var en av pionjärerna inom svensk spiritualism och psykisk forskning, hade en sondotter som kom att fullfölja hans roll cirka 50 år senare. Men om detta kunde han inget veta, Eira föddes sju år efter hans egen bortgång, i Hudiksvall som dotter i en läkarfamilj. Senare verkar de ha flyttat till Värmland, där släktingen, tidningsmannen och liberalen Mauritz Hellberg var verksam. Eira Hellberg (1884-1969) var en central gestalt i mellankrigstidens svenska ockulta miljö.

Hennes yrke var i botten journalistens men hon utvecklade snart också ett omfattande författarskap inom skön- och facklitteratur. Tidnings- och tidskriftläsarna under 1910-talet (t ex av Ord och Bild) kunde om de var uppmärksamma bli bekanta med hennes journalistkarriär, ibland under pseudonymen Jaya. Hon var inte bland de allra mest kända kvinnliga skribenterna, som t ex Elin Wägner (1882-1949), som hon i viss mån påminner om, men kanske i skiktet under detta. Hon fick beteckningen pennskaft och verkar ha uppfattats som representant för den nya moderna kvinnan, som gjorde yrkeskarriär, var självförsörjande, krävde rättigheter för kvinnan och vilken det stod något av fart och fläkt kring. Och hon verkar ha varit modig. Hon reste i utlandet, en uppgift anger att hon besökt fyra världsdelar.

Eira - eller "Jaya" - som krigskorre
under Balkankriget 1912.
Och hon arbetade utomlands. Hög profil fick hon då hon ett tag under 1912 arbetade för New York Times - en erfarenhet hon skrev om för Ord och Bild 1913. Under tiden i New York hann hon intervjua bland andra uppfinnarna Thomas A. Edison och Nicola Tesla (publ. i Ord och Bild 1912). Hon närvarade också när Carpathia anlände till New Yorks hamn med överlevarna från Titanic, en den tidens allra största nyhetshändelser. 1912 var ett hektiskt år för henne, under året kom hon också att arbeta som krigskorrespondent för Aftonbladet under det blodiga Balkankriget. En bild av henne - till vänster - från den tiden (publ. i Hvar 8 Dag nov 1912) säger rätt mycket om hennes yrkesroll och personlighet.

Hon hade alltså byggt upp en ganska tydlig offentlig roll, vilken hon tog med sig in i det snart startade Stora kriget, för oss känt som första världskriget (1914-1918). Hon fortsatte med sitt jobb som krigskorre under detta. Hon framträdde också under en period som försvarsvän och ville aktivera den svenska kvinnan för en offentlig roll och deltagare i nationens ansträngningar. Mot denna prestation skulle hon begära att få sina fulla samhälleliga rättigheter, bl a politisk rösträtt. Mot slutet av kriget och strax efter verkar hennes offentliga roll som ledande inom ockultismen och den psykiska forskningen ha etablerats. Nu kommer ett antal skönlitterära verk. 1921 publicerar hon fackboken Telepati och Ockultism som verkar vara hennes första inom genren.

Annons i SvD 1922.
Jag stannar där så länge. Hennes arbete och äventyr i den ockulta miljön under mellankrigstiden är mycket intressant. Och jag kommer att ha detta som en viktig del i min forskning. Denna ser jag just nu kretsa kring framför allt fyra kvinnliga svenska ockultister: Anna Maria Roos och hennes vännina Lucie Lagerbielke, Mary Karadja, den senares syster samt nu också Eira Hellberg. Deras liv och arbete kommer att belysa varandra på ett spännande vis.

1 kommentar:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.