måndag 23 januari 2017

En strålande aftonstjärna

"Kanske uppväcker samma åskådning samma tankar hos våra grannar, invånarne på Mars, ty sedd derifrån om aftonen efter solnedgången bjuder himmelen skådespel analoga med dem han bjuder oss sjelfva. På vissa tider varsnar man äfven derifrån en glänsande stjerna, som majestätiskt tronar i vester och stilla sjunker ned mot den vestra horisonten. Om man iakttager henne genom en kikare, visar hon faser analoga med Venusstjernans. Utan tvifvel fråga sig ock åskådarne der uppe, om denna hvita stjerna är bebodd, och fastän man sannolikt ännu ej upptäckt oss, så antaga tänkarne såsom en princip af den naturliga filosofien, att hon är bebodd, att hon varit det i det förflutna, eller att hon kommer att varda det i framtiden. Denna planet, det är vår planet. För menniskorna på Mars äro vi aftonstjernan och då det ursprungliga språket hos alla varelser utan tvifvel ej är annat än en känslofull öfversättning af det rönta intrycket, så bär vår jord helt visst på martiska tungomålen de mest utsökta namn och spelar hennes mytologiska personlighet i dessa menniskors sagor en förtjusande, behagfull, qvinlig, retande rol, mystiskt förbunden med sinnenas mest angenämna intryck, med själens innerligaste känslor." Camille Flammarion, I himmel och på jord, 1886, s 153.

Poet, profet, filosof, astronom och spiritist. Visioner från det 19:de seklet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar