lördag 9 januari 2016

Det började med borddans ...

Huldine, född Mosander, gift Beamish (irländsk godsägare), med sitt nom de plume Edelweiss, kom att inleda en ödesmättad kedja av händelser, en mikrohistoria som kan sägas ha lett fram till, fått sin avslutning, men kanske inte upplösning, i de dystra dystopiska hallarna på Karinhall. Tre generationer kvinnor inom en och samma familj fick stor betydelse för en av Hitlerrikets ledande män, den svenskanknutne Hermann Göring.

Egentligen är Göring statist i den här historien, hans hydda och stora historia ska inte få skymma sikten för den i sig så intressanta - semiprivata och semioffentliga - historien om mormor, mor och dotter, i rakt nedstigande led. I det här inlägget lägger jag fokus på mormor, den förste Huldine, född 1836 som dotter till en professor Mosander. Hennes historia har jag delvis redan skissat i ett tidigare inlägg, här intresserar jag mig för hennes litterära produktion.

I bibliografin Kvinnan inom svenska litteraturen, intill år 1893, av Sigrid Leijonhufvud och Sigrid Brithelli - som förresten gavs ut till världsutställningen i Chicago 1893, i sig ett sammanträffande som är mättat av betydelse, men det får vi återkomma till - finner vi en sammanställning av Huldines författarskap (och något mer än detta åstadkom hon nog inte då hon gick bort 1892). Under 1888 finns hon noterad för medarbetarskap i Idun, under Edelweiss, likaså för artiklar i Nya dagligt allehanda. 1889 kom hennes första bok, Spiritismen i dess rätta belysning, även den under Edelweiss. Den gavs ut på Looström & kompanis förlag i Stockholm, ett förlag som också gav ut teosofisk litteratur i anslutning till Teosofiska samfundets etablering i Sverige. Det var en ganska tunn bok på 143 sidor. För 1 kr och 75 öre.

Den annonserades i åtminstone Aftonbladet (bilden annons från 13 dec 1889), som verkar ha varit en av de mer vänligt sinnade pressorganen till de nya andliga rörelserna som etablerades de här åren. Teosofiska samfundet hade fått en svensk avdelning under året. Någon månad efter Huldines boks utgivande, in på det nya året 1890, skulle den notoriske introduktören av nya andliga (anglosaxiska) innovationer och Huldines gode vän, doktor Carl von Bergen leda bildandet av Svenska samfundet för psykisk forskning. Det är värt notera att boken marknadsfördes som ett svenskt original, det verkar inte varit särskilt vanligt att denna typ av litteratur skrevs i Sverige, vilket noteras i den enda recension jag återfunnit av hennes bok, i Svenska Dagbladet 12 december 1889: "Hos oss hafva likväl de litterära bidragen till stridsfrågans utredande varit ytterst fåtaliga; några öfversättningar från engelskan och franskan samt en eller ett par mot spiritismen polemiserande ströskrifter - se der allt, så vidt vi kunna påminna oss." Huldines bok var därför ovanlig, även om jag anser att recensenten något underskattade omfånget på utgivningen i Sverige. Det förekom en ganska riklig flora av spiritistisk/teosofisk litteratur i översättning på den svenska bok- och tidskriftsmarknaden.

Om innehållet ska jag inte fördjupa mig den här gången, inte heller receptionen. Boken kom att få en engelsk översättning, som gavs ut 1892 i USA på United States Book Company i New York, med titeln Spiritism. Jag har hittat en välvillig kortare recension i tidskriften The Religio-Philosophical Journal, utgiven i Chicago; en av alla tidskrifter för de nya religiösa och nytänkande reformistiska rörelserna runt sekelskiftet. Recensenten citerar inledningen av boken som beskriver hur spiritismen kom som en "amusement" med borddans - table turning - till Europa från USA, och sent omsider till Sverige, där Huldine, inledningsvis skeptisk, "utsattes" för fenomenet i tidens mittsekels salongsumgänge i medel- och överklass. En annons återfinns också i magasinet The Problem of Life, båda 1892.

Men innan dess, 1891, utkom Edelweiss med en kortare skrift på svenska om Tolstoy, Tre bilder ur Leo Tolstoys lif, det kom att bli hennes sista publicerade verk. Därmed har vi fått en första översikt av Edelweiss Huldine Beamish publicering. Jag återkommer till att titta närmare på innehållet i hennes skrifter och hur de togs emot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar