onsdag 4 mars 2015

Ljusbringare i Vår Jord.

"Den svenska folksägnen, vet ock i likhet med de äldsta kristna sekterna, gnostikerna, i flera av våra landskap, att förmäla om, huru naturandarna, med deras konung Lucifer en gång nedstörtats till jorden där de såsom vättar, älfvor och rån, tagit skogar, berg och vatten i besittning. Lucia (Lussi) är dessa fallna väsens drottning. Än idag äro de persiska gebrerna, eller de s k elds- eller satansdyrkarna, den fallne ljusguden trogen." - E. Hammarstedt*: "Julen", i Vår Jord, 1899.

Hammarstedt tecknar en ljus bild av den hedniska - ariska, germanska** - julen, dess ljusfest och anfadersdyrkan. Det är inte några demoner som besöker på julnatten, utan andarna av avlidna anförvanter som törstar efter värme och livgivande julöl. Jultomten, julnissen, Sankt Nikolas, Frej, Jesus, i grund är de samma hedniska uråldriga ljusgud; en god herre som härskar över underjorden, belönar de goda och straffar de onda, och hjälper människorna med kultur och eld.

På samma sätt är det med de missförstådda gnostiska dyrkarna av Lucifer, ljusbringaren, morgonstjärnan osv; det är en god frälsargestalt, inte någon fallen ängel. I vad mån gebrerna är desamma som de av ISIL/IS förföljda yazidierna i Irak idag är jag oklar på, men de torde med stor säkerhet tillhöra samma riktning, förföljda och missförstådda, nu som då. Dagens Nyheters korrespondent Alexis Kuylenstjerna talar om "jesider" - "djävulsdyrkarna" - i sin bok Mina resor i Orienten (1900). I hans bok finns ohyggliga beskrivningar av övergrepp mot etniska och religiösa minoriteter (t ex armenier) redan på 1890-talet. Då som en del av det ottomanska maktspelet.

 (Illustration till Hammarstedts artikel i Vår Jord)
 
Det är fascinerande hur vår Lucia-gestalt redan för över etthundra år sedan kopplades till så vida vyer, som hednisk fruktbarhetsreligion, gnosticism och sekter i Mellanöstern. Det visar om inte annat att Lucia på Skansen, det ljusaste ljusa i vår kultur, har djupa och vida rötter. Det lär vi oss av våra vidsynta folkbildare från förra sekelskiftet. Ett generöst arv att värna, en ljusbringare i vår mörka tid!
 
*Edvard Hammarstedt (1861-1939), var etnolog verksam vid Nordiska museet. "H. har särskildt egnat sig åt religionshistoriska och folkloristiska studier och representerar i Sverige samma moderna riktning som Mannhardt i Tyskland, Frazer m. fl. i England. Han har gjort viktiga undersökningar öfver svensk folktro, vittnande om en vidsträckt beläsenhet och stor kombinationsförmåga." (Nordisk familjebok)
 
**Helt fritt från missbruk kan väl inte något vara som talar om ariska, germanska traditioner, men det var en del av den tidens diskurs. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar