torsdag 12 februari 2015

Vägen till världen som vi ...

"One effect of its broad agenda was that the world’s leading economists, who became very well acquainted, began to think globally."*

Nationernas förbund hade en större inverkan på världens framtid än vad som allmänt är uppfattningen, det menar historiker numera. Den nya ekonomiska världsordningen efter andra världskriget, bekant som Bretton Woods, fick sina grunder teoretiskt utarbetade redan inom Nationernas förbunds ram. Där lärde sig internationella byråkrater, experter och idealister att tänka världen. Oxfordhistorikern Patricia Clavin visar detta i sin bok (2013) Securing the World Economy: The Reinvention of the League of Nations, 1920-1946.

Vägen till "vi är världen", har en lång historisk kontinuitet, med djupa religiösa och idealistiska rötter. Det är väl det som historien kan bidra till dagens debatt där kortsiktiga perspektiv dominerar. Under 1800-talet tänktes världen av frihandlare, kooperatister och andra utopiska och pragmatiska idealister. Fred och handel tänktes gå hand i hand. Snarare än svärd skulle arbete och konsumtion driva människorna samman, överlevnads- och tävlingsinstinkten avledas i fredliga fåror.

Under Nationernas förbunds hägn fick denna vision en plats att slå rot och gro. 1920-talet tycks allmänt ha medfört ett uppsving för idealism av 1800-talsmärke, en andra vår för svärmarna skulle någon säkert säga. Mot den svarta fonden av Världskriget. 1919 år Noll och en ny början (i alla fall hoppet om en sådan).

Idealismen fick nu en hjälpande hand av de unga social- och statsvetenskaperna. Frihandelsidealismen hade varit ledande i att leda hjärtats tro till vetenskapens spade och tanke. Inte minst svenska ekonomer, som Gustav Cassel, deltog med iver på den, delvis nya, internationella arenan för byggandet av världssamhället. Även här finns kontinuitet från 1800-talet; världskonferenser, och kongresser, var legio under decennierna före Världskriget. Det nya nu var att staterna själva var engagerade i frågan, och att en internationell folkrättslig struktur genom NF etablerats. Idealisterna hade fått tänder att bita med, om än bara mjölktänder som det skulle visa sig.

I min ägo har jag en rapport om den ekonomiska världskonferensen 1927. Som uppföljning till Brysselkonferensen 1920, där Gustav Cassel spelat en tung roll i utredandet av efterkrigstidens internationella finanskaos. Han fanns med även nu. Den svenska delegationens ledare var generaldirektören i Postverket Anders Örne. Örne var ledande internationell kooperatist, socialdemokrat, senare medlem i Tisdagsklubben, frihandlare, fredsvän, nordist, antinazist. För den svenska delegationen stod den fria handeln högst på agendan.

Värt notera är att frihandeln vid den här tiden fortfarande var ett vänsterprojekt, liberaler och socialister stod fortfarande sida vid sida i samma här. WTO skulle i deras ögon inte ha varit ett reaktionärt projekt som i dagens globaliseringsdebatt. Där har kontinuiteten brutits vad det verkar. (Men det är en annan historia).

Jag kommer gräva mer kring denna fascinerande rörelse i skuggan av mellankrigstidens storpolitik, och där Sverige under sin "andra stormaktstid", som Asiens ekonomiska tigrar i vår tid, tog plats och med ekonomiska muskler och tankekraft ville bidra till att bygga Världen. Från Branting och NF, via Hammarskjöld och FN och vår tid finns en stark kontinuitet. Men också stora omvandlingar och ompositioneringar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar