Efteråt ...

så här några år senare, erinrar jag mig en händelse för ett par år sedan, när jag arbetade på ett projekt vid det lokala museet. En dag fann jag ett ex av ett äldre nummer av en tidskrift för spiritism - Efteråt. Omständigheterna var lite märkliga. I biblioteket, på ett antikt bord låg högar med gamla böcker, tidskrifter, tidningar och dokument av olika slag. Min kompis bibliotekarien upplyste mig att vår arkivarie höll på med att gå igenom samlingarna från en gammal landshövding, som varit i ämbetet på 1920- och 30-talet.

Ur en av högarna stack ett tidskriftshuvud fram som fångade min blick, där var en femuddig stjärna, ett pentagram. Intuitionen sa att det här måste jag bara undersöka, bingo! Det var nämnda magasin om spiritism, från 1918 visade det sig. Där var flera artiklar om dansande bord, en stapelvara vid spiritistiska seanser på den tiden.

1918 var ett viktigt år för de rörelser som senare kom att becknas som ALT, eller alternativa: alltifrån miljö, fred, feminism, till alternativa andligheter, t ex antroposofi, New Age m fl. För min blick står teosofin särskilt intressesant. Den såg, tolkade, Världskrigets kataklysm som ett viktigt steg i mänsklighetens invigning till högre andliga nivåer av medvetenhet och brödraskap. Enhet var en av tesofen Annie Besants nyckelord, det var nu som hon lanserade "sin" världslärare, frälsare, Krishnamurti.

Jag tog en kopia av magasinet, att lägga till min lilla samling med spiritistiska och tesofiska dokument jag kommit över genom åren, bland annat ett personligt miniarkiv från en teosof verksam i en mellansvensk hamnstad runt 1920, som var instucket i ett slitet ex av Annie Besants Den uråldriga visdomen. Det är värt notera från alla dessa små lappar hur viktig Viktor Rydbergs teosofiskt färgade idealism var för min teosofiske vän, en lägre tjänsteman. Jag lär återkomma till hans lilla arkiv. Och Annie ...